Sista timmarna som sjuttonåring...

Såhär med mindre än två timmar kvar som sjuttonåring (om man räknar tolvslaget ,annars är jag född vid klockan 17) så kan jag inte låta bli att bli nostalgisk och drabbas av en lindrigare ålderskris. Jag slängde mig för en stund sedan ner mellan mamma och pappa i soffan och drog fram gamla fotoalbum som väckte minnen va de roligaste leksakerna och sjukaste händelserna. De bästa vännerna, jularna - allt. Och jag kom även fram till att jag var ganska söt som liten.


mig själv som skapligt söt treåring, den ultimata åldern!

Den tiden kommer aldrig tillbaka. Jag har alltid varit lite utav den barnsligare sorten och jag tror att det är av den anledningen som jag blir såhär nostalgisk. En del av mig vill inte bli stor. En del av mig vill få vara oförståndig, liten och mammig livet ut. Det konstiga är att en del utav mig också vill växa upp fort, gifta sig, skaffa barn, hund och hus och skapa en ny familj, en egen. Få se hur jag kan påverka liv som kommer från mig. Se dem växa upp.

Barnatiden har varit, familjelivet ligger långt framme. Nu kommer en tid då jag ska hitta sidor hos mig som jag inte visste fanns. En tid då jag ska växa upp - på riktigt, och kasta mig ut i världen för att upptäcka min plats där. På resan ska jag hitta någon som har samma mål som mig.

Men om man ska tänka tillbaka så ångrar jag minsann ingenting, eller är missnöjd. Jag har det så sjukt bra och jag skulle inte byta mitt liv med någon! Mina föräldrar, syskon och familj är bäst. Mina vänner osm jag har runt omkring mig är också de bästa och de får mig alltid att må bra. Jag har det så bra.


Nu känner jag mig redo - nya, artonåriga julia maria falk, välkommen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0