friskelefant

Jag är mörkrädd. Det har jag alltid varit och jag tror att jag alltid kommer att vara det också. När jag sitter här i sängen och skriver så slås jag av tanken, vad har jag att vara rädd för? Vad kan mörkret göra mig? Ingenting. Men när jag väl står där i mörkret, så tänker jag inte sådär. Då tänker jag bara på allt som kan hända. Jag tänker inte på någonting speciellt, jag kan inte förklara. jag är bara på min vakt och hjärtat slår, hårt.

Ett ställe som jag hatat i alla tider är den såkallade Tjärnbacken, också kallad Äckeltjärn av mig själv, som är en backe som går vi björktjäratjärn som man måste passera om man överhuvudtaget ska komma in till civilationen. Man kan välja på två cykelvägar men det är som att välja på pest eller kolera bland alla träd och dimman som ligger över vattnet. Man får helt enkelt ta ett djupt andetag och hoppas på det bästa.

En person som i måndags upptäckte min mörkerrädsla sa att det inte fanns några psykos eller andra mystiska personer på områden övanför björktjäratjärn. Han påstod att sånna bara fanns på blomkransen eller vart det nu var han sa de befann sig. Det gjorde mig såklart lugn (dum som jag är, vad är det som säger mig att de bara ska finnas på blomkransen?) och efter att vi övat lite på att stå nere på tjärn så sa vi hejdå och jag gick hem, lugn i tanken på att det inte bor några mystiska människor i närheten.

Idag när jag gick hem från skolan så gick jag samma väg, fast då i dagsljus såklart och då är det en hel annan grej att gå längs cyckelvägen som är lik helvetets upplopp om kvällarna då mörkret faller in (okej, jag kanske överdriver lite, men det är läskigt!). Iallafall, när jag går igenom bonden (som är området alldeles ovanför cyckelvägen) så upptäckte jag en gubbe som går framför mig. Han pratade med sig själv, vinkade åt folk som inte fanns, han var lortig och luktade illa och hade mystiska kläder och när jag skulle gå om honom så såg jag att i sin hand hade han en kasse. En kasse full med nyhyrda porrfilmer från videohallen som han skulle hem och gotta sig med.

Det är sånna som han står nere bland träden och hoppar fram och skräms!! Jag har all anledning till att vara rädd. Det känns som att min mörkerrädsla kommer att behöva lite mera övning om jag ska bli av med den... "sånna finns bara på blomkransen", aa visst! (jag skrattar medans jag skriver detta, men idag var det inte kul när jag insåg vilket problem jag kommer ha kvällarna då jag ska traska hem över äckeltjärn..)