Jag hatar torsdagar.
Jag har inte sett det så på en lång tid. Jag har inte ens dagdrömt! Drottningen av dagdrömmar, förhoppningar & inbillning har inte ens tänkt på det. Förän idag, och igen. Jag blir förföljd, ser, och vänder genast bort. Jag vill inte se. Bort. Bort. Jag tittar igen. Det finns kvar. Ränderna går tydligen aldrig ur. Det starka som en gång fanns tycks aldrig försvinna. Det finns där under och gror och helt plötsligt så blossar det upp som ett slag i ansiktet.
Inte nog med att jag bara ser en. När jag kommer hem ser jag nr två. Genom att vända på ett blad ser man det tydligt. Det finns också där. En tid som man inte kan ta tillbaka. En tid av lycka, men också av tråkigheter. Det var därför man valde bort det. Det fanns dåligt också. Men i dessa tider så minns man bara lyckan och värmen. Man minns de lata dagarna som de underbaraste dagarna. Men om man gräver djupare i minnet, så var de dagarna de värsta egentligen.
Men nu är det nog dags att släppa, sätta fokus på annat. Som jag sa. Det är tider då man inte tänker, då man har annat fokus. Jag hatar torsdagar.
Inte nog med att jag bara ser en. När jag kommer hem ser jag nr två. Genom att vända på ett blad ser man det tydligt. Det finns också där. En tid som man inte kan ta tillbaka. En tid av lycka, men också av tråkigheter. Det var därför man valde bort det. Det fanns dåligt också. Men i dessa tider så minns man bara lyckan och värmen. Man minns de lata dagarna som de underbaraste dagarna. Men om man gräver djupare i minnet, så var de dagarna de värsta egentligen.
Men nu är det nog dags att släppa, sätta fokus på annat. Som jag sa. Det är tider då man inte tänker, då man har annat fokus. Jag hatar torsdagar.
Kommentarer
Trackback
