friskelefant

Jag har alltid önskat mig en hund. Det har alltid stått överst på önskelistan och det gör det även iår (se min önskelista som jag skrev för en tid sedan...) Igår var jag ute och gick med dennis, han som påstod att psykos och äckelgubbar bara fanns på blomkransen. Ni som läste det inlägget eller gör det nu vet att jag dagen efter han sagt det mötte en äckelgubbe med ett gäng porrfilmer i en påse medans han pratade med sig själv och vinkade till folk som inte fanns.

Hur får jag nu ihop detta med att jag alltid önskat mig hund? Jo. När vi var ute och gick igår så pratade vi om just detta. Djur och framförallt hundar och vi spekulerade lite i hur det skulle vara att ha en hund.


Idag när jag åkte hem från stan efter att jag haft kick-off frukost hos henrik så får mamma stanna för att det går en hund mitt i vägen. Han hade inget halsband och för att göra en lång historia kort så befinner han sig nu hemma hos mig. Som sagt utan halsband, utan märkning i örat och vi har varit hos vetrinären och fått höra att han inte heller bär på ett chip. På polisen hade de inte hört någonting, inte heller på djurskyddet. Vi har laggt ut han på blocket under "efterlysningar".

Jag antar att jag har fått vad jag vill. Jag har fått en hund. Självklart så lämnar jag tillbaka den om den rättmätige ägaren får tag i oss. Men så länge så ska "Hunden" bo hos mig. Jag känner mig som lillebror i karlsson på taket. Och det är ju så typiskt att jag och dennis pratade om det igår, och att det "slår in", igen! Jag har promenerat med Hunden (jag kallar honom det, mamma vill kalla honom Prinsen, men det låter väl endå lite mesigt?) ikväll och ni må tro vilket tempo han har! Det värker i benen! Men med ansiktet fullt av hundpussar så kan man inte få annat än moderskänslor för Hunden. Jag får se om de känslorna håller i sig inatt om han vill uträtta behov och under morgonpromenaden innan skolan imorgon...